Det går inte att ta miste på suget efter den dokumentära grafiska berättelsen. Genren introducerades för bara några år sedan för en bredare svensk publik genom Marjane Satrapis Persepolis, en skildring av en flickas uppväxt under den iranska revolutionen. I den senaste trenden har den mjukare självbiografin ställts åt sidan för den mer hårdnackade politiska serien, som närmast liknar journalistik. I år har exempelvis Ari Folmans animerade dokumentärfilm Waltz with Bashir, som handlar om israeliska soldaters upplevelser av kriget i Libanon under 1980-talet, fått stor uppmärksamhet.
Recension i Aftonbladet
