Jag minns särskilt ett åttondemarsfirande från mina tidiga tonår. Det är sent åttiotal och jag sätter mig blygt på en av stolarna i studieförbundets lokaler. En långväga gäst från Stockholm lägger på en overhead med fem nedkrafsade punkter: Osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Det här, förklarade hon, kallas för härskartekniker och är dom osakliga maktknep som används av de som vill skaffa sig övertag över andra.
Det var inte så märkvärdigt det där föredraget. Men jag studsade till. Kände igen mig i de gemensamma erfarenheterna av vad det kan innebära att vara ung tjej. När jag klev ut på gatan den där regntunga marskvällen kände jag mig lite som ny.
De flesta har nog någon gång hört talas om härskarteknikerna. Men färre känner kanske till vem det var som myntade begreppet. I boken "Förbannad är jag ganska ofta" låter journalisten och författaren Ami Lönnroth oss stifta bekantskap med den norska feministen och socialpsykologen Berit Ås, en av frontfigurerna i sjuttiotalets kvinnorörelse.
(Recension i Kristianstadsbladet)
