Titel: Asylansökan
Författare: Ghayath Alamdhoun
Förlag: Ersatz
Översättning: Ibrahim Abdulmalik, Said Aljaffar, Jasim Mohamed, Tetz Rooke och Jan Henrik Swahn
En asylansökningsblankett utgör omslaget till den palestinska författaren Ghayath Alamdhouns diktsamling Asylansökan. Orden SKRIV TYDLIGT fångar blicken och sammanfattar absurditeten i en byråkratisk process där en människa på flykt förväntas redovisa sin livshistoria med hjälp av en blankett. ”Och denna värld är för trång / för att kunna rymma min asylansökan”, skriver Alamdhoun så innanför bokpärmarna och låter sin ansökan omstöpas till förbannad poesi.
Varje år söker hundratals statslösa palestinier asyl i Sverige. Majoriteten av dem får avslag och utvisas tillbaka till flyktingläger i bland annat Libanon, Syrien och Jordanien där människor i decennier levt utan medborgerliga rättigheter. ”Att vara palestinier betyder att vara månens baksida, mörk, utstött och bortglömd.”, skriver Alamdhoun som själv är född i ett flyktingläger i Damaskus, utan varken pass eller framtid.
I Syrien råder ett av världens mest repressiva klimat för yttrandefrihet där människorättsaktivister, advokater och författare förföljs och fängslas. För snart två år sedan sökte Alamdhoun också asyl som statslös författare i Sverige. Men trots den dokumenterade och välkända hotbild som riktas mot skribenter som anses vara oppositionella ger Migrationsverket avslag – idag väntar han fortfarande på resultatet av sin överklagan.
Diktsamlingen Asylansökan bryter inte bara upp ett naket besöksrum i den cyniska asylansökningsprocessen, utan berättar också om den smärtfyllda vägen dit. Texterna består av kortare reflektioner, noteringar och diktsviter, alla med samma grundtema: den mänskliga existensen och det relativa människovärdet. Tillsammans med världens statslösa palestinier delar Alamdhoun erfarenheten av en ickeexistens som värker över, under, mellan raderna, borrar i det förtvinande tillståndet att inte få finnas till; varken som asylsökande, folk eller nation.
Det är en vemodigt lyrisk men också politiskt förbannad dikt som vredgad krumbuktar sig på boksidorna. Bitvis blir det slagordspoesi, men så djupnar texten, blir smärtsamt angelägen här och nu, där vår allt mer solkiga och godtyckliga asylpolitik sätter hårdare gränser för det vi kallar människovärde. ”Vi som sprids omkring som splitter, som regnar omkring som slamsor, vi ber så hemskt mycket om ursäkt inför denna civiliserade värld /…/ för att vi oavsiktligt dykt upp i era trygga hem utan tillstånd”, ryter poeten till oss i våra TV-soffor. ”Vi ber så hemskt mycket om ursäkt /…/ för de avtryck som våra inälvor lämnat i era snövita minnen.”
Recension i Borås Tidning
